Delta One från Reykjavik och JFK

I förra delen gick vi igenom Deltas varumärkeslöfte: exklusivitet, omtanke, bättre service och en premiumupplevelse som ska kännas mer genomtänkt än hos andra amerikanska flygbolag. I den här delen är frågan enklare: levererar Delta faktiskt?

Svaret är blandat. Första intrycket från Reykjavik till JFK var svagt. Ingen lounge, en äldre Boeing 767, medioker mat och en besättning som inte riktigt verkade vilja vara där. Men markupplevelsen på JFK, Delta One-incheckningen och framför allt Delta One Lounge var i en helt annan klass. Där visade Delta vad de faktiskt kan göra när de tar i.

‍Första bakslaget: ingen lounge i Reykjavik

Resan började i Reykjavik, där tanken var att besöka Icelandair Saga Lounge innan avgången mot JFK. Vid bokningstillfället hade Delta enligt uppgift listat loungen som tillgänglig för Delta One-passagerare, men väl på plats gick det inte att komma in.

Det blev ett ganska dåligt första intryck. Reykjavik är visserligen en mer leisure-betonad destination för Delta, men en business class-biljett till USA kan kosta flera tusen dollar. Då är det rimligt att förvänta sig loungeaccess, särskilt när man reser i Delta One.

För resenärer som flyger Delta från Reykjavik är slutsatsen enkel: räkna inte med lounge.

Boeing 767: gammalt flygplan, men fräsch kabin

Flygningen från Reykjavik till New York JFK trafikerades av en Boeing 767-300ER. Det är en äldre flygplanstyp och just det här planet var byggt 1997. På pappret låter det inte särskilt premium.

Samtidigt är Delta bra på att underhålla och renovera sina äldre flygplan. Kabinen kändes därför fräschare än åldern antydde. Stolarna var lie-flat, kabinen var ren och mood lighting gav ändå en modern känsla.

Det här var dock inte den Delta One-produkt som Delta helst visar i sin marknadsföring. Det fanns inga sviter med dörrar, ingen ny A350-känsla och ingen särskilt exklusiv hårdvara. Det var mer en äldre business class-produkt som hållits vid liv på ett ganska bra sätt.

Delta One från Reykjavik: inte riktigt premium

Det största problemet på Reykjavik–JFK var inte stolen, utan servicen. Besättningen var korrekt, men inte särskilt engagerad. Det saknades värme, tempo och känsla för premium.

Några saker stack ut negativt:

• Ingen champagne, bara prosecco.
• Drycken blev fel.
• Maten serverades väldigt snabbt och utan rytm.
• Förbeställd lax var torr och svag.
• Besättningen var svår att få tag på.
• Serviceknappen fungerade inte.
• Kaffe och avec glömdes bort.
• Toalettillgången fungerade dåligt under delar av flygningen.

Det blev en tydlig kontrast mot Deltas egna formuleringar om att resenären ska känna sig exklusiv och omhändertagen. Här kändes det snarare som en amerikansk standardservice i business class: effektiv på pappret, men utan särskilt mycket känsla.

Maten: bättre idé än genomförande

Delta har satsat mycket på matretorik, kocksamarbeten och premiumformuleringar. Därför blir det extra tydligt när maten inte levererar.

Förrätten med räkor var bra, men huvudrätten – en förbeställd lax – var torr, överlagad och ganska anonym. Potatismoset och grönsakerna gav mer känsla av uppvärmd standardmat än av en genomtänkt Delta One-måltid.

Det här är en återkommande svaghet hos många amerikanska flygbolag. De kan vara bra på marknadsföring, kabininredning och loungekoncept, men maten ombord når inte alltid upp till samma nivå.

JFK Terminal 4: här börjar Delta leverera

Efter landning på JFK förändrades upplevelsen helt. Terminal 4, där Delta har sin stora närvaro, var betydligt fräschare än många andra delar av JFK. Det var rent, ljust och välorganiserat.

Passkontrollen gick snabbt, särskilt eftersom de flesta på Reykjavik-flighten var amerikanska resenärer. Efter immigration gick resan i praktiken om från början, eftersom nästa flight var JFK–Stockholm.

Det var här Delta började visa sin verkliga styrka.

Delta One-incheckningen på JFK: mer first class än business class

Delta One-passagerare på JFK har tillgång till ett separat incheckningsområde. Det är inte bara en prioriterad disk, utan mer som en egen lobby.

Upplevelsen bestod av:

• Separat entré.
• Personal som kontrollerade boardingkort.
• En elegant korridor.
• Sittplatser och lugnare miljö.
• Hjälp med boardingkort och bagage.
• Egen säkerhetskontroll.
• Direkt passage till Delta One Lounge.

Det här var resans första riktiga “premium moment”. Det kändes mer som first class än business class. Framför allt var det genomtänkt från början till slut. Man slapp köer, taxfree-flöden och vanlig flygplatsstress.

Delta One Lounge JFK: resans stora höjdpunkt

Delta One Lounge på JFK var den stora positiva överraskningen. Det här var inte bara en bra business lounge. Det var en lounge som i många avseenden kändes bättre än flera first class-lounger.

Direkt vid entrén erbjöds en rundtur, vilket säger en del om ambitionsnivån. Loungen var stor, elegant och uppdelad i flera olika zoner. Den hade en bemannad bar, utomhusterrass, restaurang, mer informella matytor, duschar, vilorum och spaavdelning.

Särskilt starka delar var:

• Stor bemannad bar.
• Champagne serverad av personal.
• Utomhusterrass med utsikt över flygplanen.
• À la carte-restaurang.
• New York deli-inspirerad matdel.
• Vedeldad pizzaugn.
• Bra materialval, marmor och genomtänkt design.
• Restaurangmat på riktigt hög nivå.

Det här var exakt den typ av upplevelse Delta försöker sälja i sin marknadsföring. Här kändes det faktiskt exklusivt.

Restaurangen i Delta One Lounge

À la carte-restaurangen var särskilt imponerande. Förrätten med räkor, avokado och frisésallad höll restaurangnivå. Huvudrätten, en hanger steak med Delta One-sås och pommes, var också väl genomförd.

En detalj som stack ut var att Delta lyfte fram sina leverantörer. Köttet kom från Pat LaFrieda, en välkänd och prestigefylld köttleverantör i New York. Det är en tydlig kvalitetsmarkör och visar att Delta tänkt längre än “flygplatsmat”.

Den enda svagheten var att servicen i restaurangen kunde vara lite långsam, särskilt mot slutet. Men helhetsintrycket var mycket starkt.

Virgin Atlantic Clubhouse och Centurion Lounge

Efter Delta One Lounge besöktes även Virgin Atlantic Clubhouse och Amex Centurion Lounge i Terminal 4.

Virgin Atlantic Clubhouse överraskade positivt. Loungen hade champagne, bemannad bar och à la carte-servering. Den nådde inte upp till Delta One Lounge, men var klart bättre än en vanlig business lounge.

Amex Centurion Lounge var däremot mer blandad. Den hade en speakeasy-bar och vissa trevliga delar, men kändes betydligt mer trång, stökig och mindre exklusiv. Det är ett återkommande problem med amerikanska Centurion-lounger: de har blivit för populära och för hårt belastade.

Med tillgång till Delta One Lounge finns det egentligen ingen större anledning att välja Centurion Lounge.

JFK–Stockholm: bättre service, samma gamla 767

Hemresan från JFK till Stockholm skedde också med Boeing 767-300ER. Det var alltså samma äldre Delta One-produkt utan sviter med dörrar.

Skillnaden låg i servicen. Här var besättningen betydligt bättre: mer senior, mer professionell och mer uppmärksam. Redan vid ombordstigning erbjöds hjälp med jackan, vilket satte en bättre ton.

Måltidsserveringen var också mer genomtänkt än på Reykjavik-flighten. Förrätt och soppa serverades separat, champagne fanns ombord och tempot var mer behagligt. Det kändes mer som en riktig transatlantisk business class-upplevelse.

Fortfarande svag punkt: varmrätterna

Även på JFK–Stockholm var maten ombord inte helt övertygande. Förrätterna och dessertvagnen fungerade bra, särskilt den klassiska amerikanska ice cream sundae.

Men varmrätterna kändes ganska standardiserade. Delta verkar ofta återkomma till samma upplägg: beef, chicken eller pasta. Den beställda beef short rib-rätten beskrevs mer som en typ av kalops med potatismos än som något särskilt spännande.

Här finns förbättringspotential. Om Delta vill vara ett verkligt premiumflygbolag även ombord behöver huvudrätterna få mer omsorg.

Slutsats: levererar Delta One?

Ja – men inte konsekvent.

Delta levererar starkast på marken. Terminal 4 på JFK, Delta One-incheckningen och Delta One Lounge är på mycket hög nivå. Det är där Delta verkligen känns premium och där de faktiskt lever upp till sitt varumärkeslöfte.

Ombord är bilden mer blandad. Den äldre Boeing 767-produkten är helt acceptabel, men inte särskilt spektakulär. Servicen kan variera kraftigt mellan olika besättningar. Reykjavik–JFK kändes svagt, medan JFK–Stockholm var betydligt bättre.

Det största problemet är alltså inkonsekvensen. Delta kan vara riktigt bra – ibland nästan bäst i klassen – men upplevelsen beror mycket på rutt, flygplan och besättning.

Är Delta ett bra val för svenska resenärer?

För svenska resenärer, särskilt EuroBonus-medlemmar efter SAS inträde i SkyTeam, är Delta absolut relevant. Flyger man till USA och ska vidare inom Deltas nätverk är JFK ett starkt alternativ, särskilt jämfört med att landa på Newark och byta till SkyTeam därifrån.

I ekonomi framstår Delta som ett starkt val över Atlanten. I Delta One är produkten bra, men man bör veta vad man får. Flyger man från Stockholm är det i dagsläget troligt att man får en äldre 767-produkt, inte de nya Delta One Suites.

Men om resan inkluderar JFK och man får tillgång till Delta One Lounge är helheten ändå mycket stark.

Delta är inte perfekt. Men när de levererar, då levererar de på riktigt.