Internet ombord har länge varit en tjänst som lovat mer än den levererat. Uppkopplingen har ofta varit långsam, dyr eller helt oanvändbar när många passagerare försökt ansluta samtidigt.
Nu håller förutsättningarna på att förändras. Med Starlink kan flygbolag erbjuda en betydligt mer responsiv anslutning, i vissa fall redan från gaten. För passageraren innebär det att streaming, arbete och löpande kommunikation kan bli en naturlig del av flygresan.
4,6 betyg iOS och Android
Forskningen kring kommunikation ombord tog fart under det tidiga 1990-talet. Till en början låg fokus främst på satellittelefoni och textmeddelanden. Att erbjuda passagerarna en internetanslutning som kunde jämföras med den på marken låg fortfarande långt bort.
Ett tidigt och ambitiöst försök var Connection by Boeing, som lanserades 2004. Flygbolag som Lufthansa, ANA, SAS och Japan Airlines deltog i satsningen. Systemet krävde tung utrustning, var dyrt att använda och erbjöd en anslutning som med dagens mått var mycket långsam.
För få flygbolag valde att ansluta sig och projektet lades ned 2006. Trots den korta livslängden visade satsningen både efterfrågan och de tekniska hinder som behövde övervinnas.
Omkring 2008 började Gogo använda en annan princip: air-to-ground. Flygplanet kommunicerade då med ett nät av antenner på marken, ungefär som en mobil enhet som växlar mellan basstationer.
Tekniken passade framför allt flygningar över områden med väl utbyggd markinfrastruktur. Amerikansk inrikestrafik blev ett tydligt användningsområde. Över hav, glesbefolkade regioner och andra platser utan markantenner försvann däremot möjligheten att hålla flygplanet uppkopplat.
Air-to-ground löste därför inte den stora utmaningen för interkontinentala resor: att skapa en stabil förbindelse under hela flygningen, oavsett vad som fanns under flygplanet.
Under 2010-talet blev satellitbaserade system, bland annat från Viasat, vanligare. De kunde ge god funktion i vissa områden, men passagerarupplevelsen varierade. Täckningsluckor, begränsad bandbredd och långa svarstider gjorde att en anslutning som fungerade i början av resan kunde försämras eller försvinna senare.
Traditionella system har byggt på satelliter i synkron bana omkring 36 000 kilometer över jorden. Det stora avståndet innebär att signalen måste färdas en mycket lång väg från flygplanet till satelliten och tillbaka. Svarstiden har uppskattats till omkring 600 millisekunder.
Kapaciteten ska dessutom delas mellan passagerarna. En anslutning som känns acceptabel när ett fåtal personer är uppkopplade kan snabbt bli långsam när en stor del av kabinen börjar använda den. Det bidrog till att flygbolag begränsade användningen genom tids- eller databaserade paket.
Den avgörande skillnaden med Starlink är satelliternas höjd och nätverkets utformning. Satelliterna uppges ligga omkring 550 kilometer över jorden, jämfört med cirka 36 000 kilometer för traditionella geostationära system.
Den kortare signalvägen ger betydligt lägre svarstid. För Starlink anges ungefär 25–40 millisekunder, vilket kan jämföras med omkring 600 millisekunder för äldre satellitteknik. Det är en viktig förklaring till att sidor laddas mer direkt och att tjänster som streaming, meddelanden och molnbaserat arbete känns mer naturliga att använda.
Även utrustningen på flygplanet skiljer sig. Äldre satellitsystem kunde kräva tung teknik i en utvändig bula ovanpå flygplanskroppen. Det skapade luftmotstånd och ökade flygbolagets kostnader. Starlinks mottagare beskrivs i stället som platt, lätt och ungefär lika stor som en pizzakartong.
Själva installationen behöver därför inte vara den största tidsfrågan. Certifieringen av utrustningen för respektive flygplanstyp kan vara en mer utdragen del av processen.
En tydlig förändring för resenären är möjligheten att ansluta från gate till gate. Det innebär att uppkopplingen kan vara tillgänglig redan efter ombordstigning, i stället för att passageraren måste vänta tills flygplanet har nått marschhöjd.
På SAS kan processen bestå av att välja flygplanets wifi-nätverk, öppna inloggningssidan och ansluta. Beroende på upplägget kan resenären behöva logga in på sitt bonuskonto. En tidigare session kan kännas igen, och samma enhet kan återansluta automatiskt vid byte mellan två SAS-flyg. Det innebär däremot inte automatisk anslutning mellan olika flygbolag bara för att båda använder Starlink.
Erfarenheter från Air France på långdistans och SAS inom Europa visar att anslutningen kan användas för bland annat streaming, YouTube, meddelanden och arbete. Wifi-samtal och sms, exempelvis med engångskoder, kan också fungera när både telefonen och mobiloperatören stöder funktionen.
Upplevelsen är inte garanterat avbrottsfri. Geografiska begränsningar och andra faktorer kan fortfarande orsaka perioder utan anslutning. Skillnaden är snarare att internet under stora delar av resan kan kännas betydligt mer likt den uppkoppling resenären är van vid på marken.
Flera flygbolag har börjat installera Starlink, men utrullningen är långt ifrån enhetlig. airBaltic, Air France, SAS, Virgin Atlantic, Qatar Airways, Emirates och United hör till bolagen som har kommit olika långt med installationer.
Andra, däribland British Airways och övriga delar av IAG, Lufthansa, KLM, Singapore Airlines, Asiana och American Airlines, har beskrivits som bolag med begränsad eller kommande utrullning. Tillgängligheten kan skilja kraftigt mellan flygplanstyper, kort- och långdistansflottor och individuella avgångar.
För SAS är skillnaden särskilt relevant för svenska resenärer. Starlink uppges finnas på bolagets Airbus A320neo, som används på många Europaflygningar, medan Airbus A350 på långdistans fortfarande har en äldre Viasat-lösning.
När internet fungerar stabilt blir en lång dagflygning lättare att använda som arbetsdag. Resenärer kan svara på meddelanden, arbeta i molntjänster och använda sina egna streamingabonnemang i stället för att enbart förlita sig på flygplanets underhållningssystem.
Samtidigt uppstår nya ordningsfrågor. Telefonsamtal, videomöten och innehåll som spelas upp utan hörlurar riskerar att störa en kabin där många vill vila. Flygbolagen behöver därför kombinera bättre teknik med tydliga regler och en förväntan på hänsyn mellan passagerarna.
På längre sikt kan stabil uppkoppling bli lika självklar som andra grundläggande delar av reseupplevelsen. Prognosen är att större flygbolag under det tidiga eller mellersta 2030-talet kommer att erbjuda Starlink eller en jämförbar tjänst. Om den utvecklingen håller i sig kan bristfälligt wifi bli en tydlig konkurrensnackdel, särskilt bland resenärer som vill kunna arbeta ombord.
Lyssna på Travel Hacks-avsnittet om internet ombord för en längre diskussion om tekniken, flygbolagens utrullning och hur uppkopplingen förändrar resan.
Vill du chatta? Våra experter hjälper dig, ladda ner appen för iPhone eller Android och chatta med oss där. Har du en snabb fråga kan du också nå oss via Facebook Messenger.
Ladda ner appenFacebook Messenger
