Japan Airlines First Class är länge något av en drömprodukt bland frekventa resenärer och poängentusiaster. Men hur bra är upplevelsen i praktiken, från bokning och lounger till champagne, mat, service och sömn ombord? Här går vi igenom en resa till Tokyo i Japan Airlines First Class – både på bolagets nya A350-produkt via London och den äldre kabinen via Helsingfors.
Lyssna på poddavsnittet eller läs vidare nedan
4,6 betyg iOS och Android
Bland premiumflygbolag nämns ofta Qatar Airways, Singapore Airlines och Emirates. Men japanska flygbolag hamnar ofta i en egen kategori. Det gäller inte minst Japan Airlines, eller JAL, som i decennier har haft ett rykte om sig att leverera en ovanligt hög och jämn nivå. Det handlar inte bara om hårdvara, mat eller champagne, utan om helheten: punktlighet, precision, servicekultur och en känsla av att detaljer faktiskt spelar roll.
JAL är Japans klassiska flag carrier och har länge varit ett av landets mest prestigefyllda flygbolag. I dag lever de i skuggan av att ANA på många sätt vuxit sig större, men när det gäller premiumupplevelsen är JAL fortfarande en tung spelare. Och i First Class märks det tydligt.
Det som gör JAL extra intressant är att de kombinerar två saker som sällan finns samtidigt: japansk perfektionism och ett tydligt fokus på själva premiumupplevelsen. Det gäller både i luften och på marken, även om upplevelsen skiljer sig en del mellan deras nya och gamla kabiner.
Resan bokades inte med EuroBonus, utan med Avios som växlats från American Express Membership Rewards. För den som samlar Amex-poäng i Sverige är det här en av de mest intressanta vägarna till riktigt bra premiumresor, även om det kräver lite mer kunskap än att bara boka något inom SAS-världen.
I praktiken såg det ut så här:
Det är, allt sammantaget, en stark redemption. Framför allt när man väger in att det faktiskt handlar om två First Class-segment till Japan. Samtidigt är det inte en bokning som bara “finns där”. JAL släpper få bonusplatser, och det som släpps går ofta fort.
Utresan via London hittades ungefär ett år i förväg efter återkommande sökningar, medan hemresan via Helsingfors dök upp cirka tolv dagar innan avgång. Just Helsingfors är ett intressant specialfall, eftersom JAL ibland sätter in ett större flygplan med First Class på rutten trots att marknaden egentligen inte är särskilt stark för just First. Då kan det plötsligt dyka upp flera bonusplatser nära inpå avgång.
Det här illustrerar ganska väl hur premiumresor med poäng ofta fungerar i praktiken: man har en plan, men man behöver också vara beredd att justera när något bättre dyker upp.
Själva resan började ganska odramatiskt på Arlanda, med British Airways business class från Terminal 2 till Heathrow. En liten detalj som stack ut var möjligheten att först gå genom säkerhetskontrollen på Terminal 5, använda lounge där och sedan ta transferbussen över till den andra terminalen. För den som har tillgång till rätt lounge kan det vara en ganska smart lösning.
BA-segmentet till London var i sig helt okej, men också en påminnelse om hur mycket British Airways har skurit ned sin kortdistansprodukt. Kabinen var fräsch, mittensätet var blockat och tekniken var modern, men servicen ombord kändes betydligt tunnare än förr. Där SAS nya Europabusiness i dag faktiskt står sig bättre än många kanske hade trott.
Det verkligt roliga började i stället på Heathrow. Eftersom JAL avgick från Terminal 3 och anslutningen var generöst tilltagen fanns tid att utforska flera av OneWorld-loungerna. Och just Terminal 3 är, trots att den är sliten och trång, ett ovanligt bra ställe att loungehoppa på.
Tre lounger stack ut på olika sätt:
Cathay-loungen beskrivs nästan som ett lyxigt vardagsrum, med stora fönster, bra fåtöljer, elegant champagnepresentation och asiatisk mat av hög klass. Det säger en del att den kändes bäst, trots att själva JAL-flygningen fortfarande låg framför.
Om markupplevelsen i London var trevlig, så var det först ombord på A350-1000 som det blev tydligt varför JAL:s nya First Class fått så mycket uppmärksamhet.
Kabinen har bara sex sviter, fördelade på två rader i 1-1-1-konfiguration. Redan där märks att det här är en produkt byggd för lugn och utrymme. Sviterna är ovanligt breda, väggarna är höga och hela kabinen känns avskild på ett sätt som få produkter lyckas med.
Det här utmärkte hårdvaran mest:
Färgmässigt gick kabinen i vinrött läder, vilket passar JAL:s visuella identitet väl. Det hade lätt kunnat bli tungt, men beskrivningen här är snarare att det kändes elegant och ombonat.
En annan detalj som gör skillnad är att man faktiskt kan sitta flera personer i sviten när planet väl är i luften. Det finns huvudstolen, en mindre sidostol och ytterligare en sittplats mitt emot. Det gör att produkten känns mer som ett privat rum än bara ett säte.
Toaletten var stor, japansk och välutrustad, med bidetfunktion och smart lösning för ombyte. Ingen dusch, men fortfarande klart över genomsnittet.
Det går nästan inte att skriva om JAL First utan att börja med champagnen. Japan Airlines är ensamma om att servera Salon i First Class, vilket i sig räcker för att få många entusiaster att höja på ögonbrynen. På just den här flygningen serverades Salon 2015, vilket objektivt sett är en väldigt exklusiv champagne, även om kännare kan invända att den är alldeles för ung.
Det är också här en intressant kontrast uppstår. För på pappret är det här kanske det mest imponerande champagneutbud man kan hitta ombord på ett flygplan. Men i praktiken fanns det bara en flaska Salon lastad, och med full kabin blev upphällningarna därför ganska små. Det drog ned känslan något. Samtidigt följdes Salon upp av andra mycket starka alternativ, bland annat Jacquesson och en prestigechampagne från Billecart-Salmon.
Själva måltiden valdes från den japanska menyn, vilket ofta är det mest intressanta alternativet på japanska flygbolag – även när man reser från Europa. Här var upplägget omfattande och elegant, med många små rätter snarare än ett västerländskt upplägg där allt bygger mot en stor huvudrätt.
Måltiden innehöll bland annat sashimi, flera små förrätter, soppa, kaviar som tillbehör, wagyu och ris med ål. Allt beskrivs som genomgående mycket gott, även om just kaviarserveringen inte var lika genomarbetad som på vissa europeiska eller mellanöstliga konkurrenter. Här var det snarare kaviar som ett inslag i en större meny, inte som ett eget ceremoniellt moment.
Det mest talande om upplevelsen är kanske att man efteråt fortfarande tänker mer på helheten än på en enda rätt. Det är ofta ett gott betyg i First Class.
Efter middagen bäddades sängen upp med en memory foam-madrass, där man fick välja mellan mjuk och fast variant. Det är en sådan detalj som låter liten på papperet, men som i praktiken säger mycket om ambitionsnivån.
Sömnen blev god, runt fyra timmar, vilket på ett kvällsflyg till Japan ändå får anses fullt godkänt. Det som störde var inte stolen eller sängen, utan en medpassagerare som öppnade fönsterskydden mitt i “natten” över Kazakstan så att kabinen plötsligt badade i dagsljus. Det säger kanske mindre om JAL och mer om hur mycket en premiumupplevelse fortfarande kan påverkas av människorna omkring dig.
Ett större minus för själva produkten var däremot second service före landing. På en nattflygning till Tokyo hade man inte lastat någon riktig frukost, utan afternoon tea. Det innebar kakor, sylt och grädde snarare än något som faktiskt känns rimligt att äta när man vaknar. Besättningen lyckades improvisera fram yoghurt och wienerbröd, men det är ändå en svaghet i ett annars starkt koncept.
Hemresan gick från Haneda till Helsingfors, och där började upplevelsen i JAL First Lounge. Loungen höll hög klass, med sushikock, bra champagne, gott om utrymme och en tydligt bättre helhetskänsla än ANA:s motsvarande lounge på Haneda. Ett extra kuriosainslag var skoputsare, vilket gav ytterligare lite japansk detaljkänsla.
Själva flygningen hem var i den äldre First-kabinen på Boeing 777. Där märktes skillnaden direkt. Den gamla produkten känns betydligt mer som en väldigt bra business class-stol än som den sortens hypermoderna First man får på nya A350.
Samtidigt var det inte något dåligt alls. Tvärtom. Det fanns en charm i det mer klassiska upplägget, och med bara fyra av åtta säten upptagna kunde passagerarna få en stol att sitta i och den tomma mittstolen bredvid bäddad som separat säng. Det gav faktiskt en väldigt bekväm dagflygning.
På hemvägen blev fokus mindre på sömn och mer på att verkligen uppleva service, dryck och mat. Det passade JAL bra. Det serverades återigen mycket stark champagne, bland annat Salon och Charles Heidsieck Blanc des Millénaires 2014, som till och med beskrevs som resans bästa champagne. Den västerländska menyn höll också hög klass, med bland annat fisk, wagyu, ost, dessert och rikligt med kaviar.
Det säger ganska mycket om nivån att den äldre kabinen ändå upplevdes som mycket bra – trots att den tekniskt sett var klart sämre än den nya.
Det mest intressanta med den här resan är kanske att JAL lyckas vara två saker samtidigt. Dels är de ett flygbolag med genuint toppklassig servicekultur. Dels har de nu också en av världens mest imponerande nya First Class-produkter rent hårdvarumässigt.
Det betyder inte att allt är perfekt. Markupplevelsen i London är mer “bra tack vare lounger” än tack vare JAL själva. Frukostlogiken på nattflyget var märklig. Och även exklusiv champagne tappar lite av sin glans om den hälls upp i alltför försiktiga skvättar.
Men helheten är fortfarande mycket stark.
Det som framför allt sticker ut är:
Om man ska sammanfatta det enkelt så är Japan Airlines First Class inte bara en “bra bonusbokning”. Det är en upplevelse som faktiskt lever upp till hypen. Och i synnerhet den nya A350-produkten gör att JAL mycket väl kan nämnas i samma andetag som de allra bästa First Class-produkterna i världen.
Vill du chatta? Våra experter hjälper dig, ladda ner appen för iPhone eller Android och chatta med oss där. Har du en snabb fråga kan du också nå oss via Facebook Messenger.
Ladda ner appenFacebook Messenger
