Japan Airlines First Class – en av världens bästa flygupplevelser?

Japan Airlines har länge haft ett nästan mytiskt rykte bland poängresenärer, inte minst tack vare sin first class och sitt champagneutbud. Efter att ha flugit både den nya och den äldre produkten står en sak klar: JAL levererar en upplevelse som mycket väl kan höra till det allra bästa man kan boka med poäng.

JAL – Japans klassiska flaggbolag

Japan Airlines, eller JAL som många säger, är Japans klassiska flag carrier och det flygbolag som historiskt haft den tydligaste rollen som landets internationella ansikte utåt. Bolaget grundades under 1950-talet, i en period då Japan fortfarande byggde upp mycket av sin civila infrastruktur efter kriget. Under lång tid var det också bara JAL som fick flyga internationellt, medan ANA höll sig till inrikestrafik. Först på 1980-talet luckrades regleringen upp och ANA fick börja flyga utrikes.

Fortsätt läsningen nedan eller lyssna på podden MEDVIND på Spotify.

I dag är rollerna mer komplexa. ANA är större sett till storlek, medan JAL fortfarande ofta uppfattas som det mer klassiska nationella flygbolaget. Oavsett hur man definierar begrepp som flag carrier råder det ingen större tvekan om att både JAL och ANA tillhör världstoppen. Det som särskiljer japanska flygbolag är inte bara hårdvaran eller maten, utan helheten: punktlighet, noggrannhet, servicekultur och en känsla av att inget lämnas åt slumpen.

Det märks också i hur många resenärer beskriver japanska flygbolag. Där andra toppbolag ofta jämförs på marginalen brukar JAL och ANA nästan beskrivas som en egen kategori. Det handlar om kombinationen av precision och stolthet. Allt från boarding till måltider och problemlösning håller en nivå som gör att de för många känns som något mer än bara “väldigt bra”.

Vilken är bäst – JAL eller ANA?

Det kanske mest intressanta i hela jämförelsen är att Jonas, som flugit mycket med ANA tidigare, inte tyckte att skillnaden var stor. Tvärtom var det väldigt jämnt. Men om han måste välja, landar han ändå i att JAL:s nya first class-produkt är snäppet bättre.

Det är ett ganska tungt omdöme, eftersom ANA länge har varit något av en favorit bland entusiaster. Samtidigt säger det också något om hur stark den nya JAL-produkten faktiskt är.

Så bokades resan med poäng

Det här var inte en EuroBonus-bokning, även om det kanske är det många först tänker på. Resan bokades i stället med Avios, som växlats över från American Express Membership Rewards. I praktiken var det alltså British Airways Avios som användes för att boka JAL inom oneworld.

Det fina med Avios-systemet är att det fungerar som en gemensam valuta mellan flera bolag, bland annat British Airways, Finnair, Qatar Airways, Iberia och Aer Lingus. JAL är inte ett Avios-bolag i sig, men eftersom JAL ingår i oneworld går det att använda Avios för att boka deras bonusresor via British Airways.

Det är också här British Airways ofta blir det praktiska valet. Enligt Jonas är poängpriset ofta ungefär detsamma som hos andra alternativ, men British Airways är enklare att jobba med. Deras hemsida visar mer tillgänglighet, deras kundtjänst kan hantera partnerbonusresor, och bokningarna går oftare att genomföra utan onödigt strul.

Så såg bokningen ut

Utresan gick som:

1. Stockholm–London med British Airways i business
2. London–Tokyo Haneda med JAL First Class

Hemresan gick som:

1. Tokyo Haneda–Helsingfors med JAL First Class
2. Helsingfors–Stockholm med Finnair

Totalt landade resan på ungefär:

• 265 000 Avios
• cirka 5 000 kronor i skatter och avgifter

Det är i sammanhanget faktiskt ganska rimligt. Utresan kostade omkring 140 000 Avios enkel väg, medan returen kostade omkring 123 000 Avios. Att skatterna inte blev högre var också en positiv överraskning.

En detalj som spelade roll var att utresan hade en anslutning till London. Hade långflyget startat direkt från London utan separat anslutning hade den brittiska APD-skatten gjort bokningen betydligt dyrare.

Hur man hittar platserna

Det här är inte en resa man bara “råkar” hitta. Tvärtom beskriver Jonas hur han letade nästan dagligen under flera månader. Utresan dök upp ungefär ett år i förväg, vilket numera är ovanligt. För att hitta platsen använde han American Airlines sökmotor, framför allt deras månadskalender för London–Haneda.

Det säger en del om hur konkurrensutsatt JAL First har blivit. Det är inte bara svenska poängresenärer som letar efter de här platserna, utan resenärer från hela världen – särskilt från USA, där många sitter på stora saldon av kreditkortspoäng och aktivt jagar just JAL First.

Hemresan bokades först i Finnair business som en slags säkerhetslösning. Tanken var helt enkelt att ha något bokat hem och sedan hoppas på att en JAL First-plats skulle dyka upp närmare avresa. Och det gjorde den.

Varför Helsingfors är så intressant

Det kanske mest användbara tipset i hela avsnittet gäller Helsingfors-rutten. JAL flyger Tokyo–Helsingfors med en Boeing 777 som råkar ha en äldre first class-kabin ombord. Problemet – eller möjligheten – är att Helsingfors egentligen inte är en naturlig first class-marknad på samma sätt som London eller Paris. Därför säljs inte dessa stolar lika lätt kontant.

När bolaget närmar sig avgång och ser att platserna inte kommer att säljas, öppnar de ibland upp en stor del av first-kabinen för bonusbokningar. I det här fallet dök sex bonusplatser upp ungefär tolv dagar före avresa. Jonas kunde då avboka sin Finnair business-biljett och i stället boka JAL First hem.

Det här är ett klassiskt exempel på hur yield management fungerar. Långt i förväg hoppas bolaget på att sälja platserna dyrt. När det inte händer blir poängbokningar ett sätt att ändå få ut något värde av kabinen.

Vilka JAL-rutter i Europa har First Class?

Till Europa är det främst tre rutter som är intressanta för den som vill flyga JAL First:

• London Heathrow
• Paris Charles de Gaulle
• Helsingfors

JAL flyger även till Frankfurt, men inte med first class på samma sätt. För bonusresenärer innebär det att London och Paris är de klassiska premiumrutterna, medan Helsingfors är det lite mer oväntade guldkornet.

Resan började på Arlanda

Första benet gick från Stockholm till London med British Airways i business class från Terminal 2. Arlanda Terminal 2 får ett oväntat varmt omdöme i avsnittet – mest för att den är lugn, enkel och ganska behaglig jämfört med flygplatsens större och mer stressiga delar.

Före flyget gick Jonas dock genom säkerhetskontrollen i Terminal 5 för att kunna besöka Centurion-loungen där, och tog sedan den interna transferbussen tillbaka till Terminal 2. Det är en sådan där liten detalj som många inte tänker på, men som kan göra reseupplevelsen bättre om man har tillgång till rätt lounge.

Själva British Airways-flyget var helt okej, men här märks det tydligt att BA har skurit ned servicen. Tidigare kunde man få en ganska ordentlig business-class-måltid även på en så pass kort sträcka som Stockholm–London. Nu är serveringen mycket enklare och mer anonym. En varmrätt, en liten dessert och lite bröd känns betydligt snålare än tidigare upplägg med flera komponenter, menyer och mer känsla.

Det var fortfarande en fräsch kabin med ledigt mittensäte, USB-C och modernare interiör, men helhetsintrycket blev ändå att SAS numera är bättre än BA i business inom Europa.

Transfer i London – inte glamorös, men strategiskt smart

På Heathrow landade flyget i Terminal 5, medan JAL avgick från Terminal 3. Det betydde terminalbyte med airside-buss, säkerhetskontroll och en ganska rejäl promenad. Jonas hade dock planerat in fem timmars marginal, just för att hinna både bytet och ett längre lounge-stopp.

Terminal 3 på Heathrow får inget högt betyg som terminal. Den beskrivs som trång, låg i tak och ganska sliten. Men det den saknar i charm tar den igen i loungeutbud. För en oneworld-resenär är det här nästan en lekplats.

Loungehopping på Heathrow

En stor del av markupplevelsen i London blev just loungehopping mellan olika oneworld-lounger. Det här är kanske inte kärnan i artikeln, men det säger mycket om resans ton: man märker hur hela upplevelsen byggs upp steg för steg innan man ens satt sig på JAL-flyget.

De tre viktigaste stoppen var:

1. British Airways Concorde Dining

Det här är inte samma sak som riktiga Concorde Room i Terminal 5, men en separat och lugn dining-del i Terminal 3 som first class-resenärer kan använda. Miljön beskrivs som ganska provisorisk och mindre imponerande än namnet antyder, men samtidigt lugn, privat och trevlig. Här serverades bland annat Pommery Cuvée Louise 2008, vilket satte tonen ganska bra.

2. Qantas Lounge

Qantas-loungen framstod mer som en riktigt bra business lounge än som något tydligt first class-orienterat. Två våningar, bra dining-del och generellt hög kvalitet, men inte samma exklusiva känsla.

3. Cathay Pacific First Lounge

Det här var enligt Jonas den bästa loungen i Terminal 3. Cathays first-del hade stora fönster, snygg design, lugn atmosfär och en mycket starkare känsla av premium. Den beskrivs nästan som ett lyxigt vardagsrum snarare än en traditionell flygplatslounge. Det är ofta ett gott tecken.

Ombord på nya JAL First från London

När det väl var dags att boarda började den del av resan som verkligen bar upp hela avsnittet. Ombordstigningen från gaten i Heathrow var inte särskilt elegant – ganska trångt, låg takhöjd och mer “stå och vänta” än riktig first class-känsla – men det glömdes snabbt när man kom ombord.

I Airbus A350-1000 går man in genom dörr två, svänger vänster och passerar först en stor business class-kabin innan man når first class längst fram. Bara den promenaden genom business och vidare in i något ännu bättre har, enligt Jonas, sin egen speciella charm. Den känslan känner nog många premiumresenärer igen.

Det som utmärker nya JAL First

Det här är en riktigt modern first class-svit, och flera saker sticker ut direkt:

• Endast sex platser i kabinen
• Layout 1-1-1 över två rader
• Mycket höga väggar och ovanligt bred svit
• Stor huvudstol plus extra sittmöjligheter i sviten
• 43–44 tums 4K-skärm
• Separat surfplatta för att styra stol, ljus och underhållning
• Bluetooth-ljud, USB-C och modern elförsörjning
• Inga hatthyllor ovanför, vilket gör kabinen märkbart luftigare

Färgmässigt gick allt i JAL:s klassiska vinröda ton, med burgundyfärgat läder och ljusare accenter runtomkring. Det låter kanske enkelt, men intrycket blev tydligt lyxigt snarare än skrikigt.

En annan detalj som bidrog till känslan var att planet var nästan fabriksnytt. Det här var fortfarande en kabin som kändes helt ny, och det märktes i allt från material till teknik.

Toalett, pyjamas och detaljerna som gör skillnad

Som så ofta i riktigt bra first class är det inte bara stolen i sig som spelar roll, utan också allt runtomkring. Ombord väntade amenity kit och pyjamas, och på toaletten fanns en genomtänkt lösning där en bänk kunde fällas över stolen så att man kunde byta om utan att stå på toalettgolvet med strumporna.

Det är en liten detalj, men just sådana detaljer säger mycket om hur produkten är designad. Det är inte spektakulärt på samma sätt som en stor skärm, men det visar att någon faktiskt har tänkt på hur upplevelsen ska fungera i praktiken.

Mat och dryck – där JAL nästan blir löjligt starkt

Om hårdvaran imponerade så var dryckeslistan det som verkligen gav JAL en egen profil. På marken serverades ingen champagne från London, sannolikt på grund av alkoholskatter på markservering, vilket var lite förvånande. Men det spelade mindre roll när flyget väl kom upp i luften.

JAL har ett champagneprogram i first class som enligt Jonas är det starkaste han har stött på. Framför allt för att de serverar Salon, vilket inget annat flygbolag gör i first class. Salon är en av de mest kultförklarade champagnerna i världen och samtidigt en av de dyraste man kan få ombord på ett flygplan.

Det fanns dock en liten hake. Den aktuella flaskan var Salon 2015, alltså relativt ung. För den som verkligen kan champagne kan det nästan uppfattas som slöseri, eftersom många menar att Salon helst ska drickas betydligt äldre. Men även om den kanske inte var i sin optimala ålder, var det ändå den godaste champagnen Jonas drack under hela resan.

Utöver Salon serverades även andra prestigechampagner, bland annat Jacquesson 744 och en prestigechampagne från Billecart-Salmon. Bara det faktum att det finns flera riktigt starka alternativ ombord säger en hel del.

Måltiden från London

På vägen till Tokyo valde Jonas den japanska menyn. Det är i sig intressant, eftersom många spontant hade valt den västerländska menyn på en flight som startar i London. Men resonemanget var enkelt: japansk mat håller så hög nivå på japanska flygbolag att det ofta är det säkrare premiumvalet, även när flighten avgår från Europa.

Måltiden bestod av många små rätter och följde den typ av upplägg som ofta fungerar mycket bättre i first class än en tung, västerländsk trerättersmeny. Bland inslagen fanns sashimi, picklade tillbehör, klar soppa, fisk, kaviar som tillbehör till en rätt och en huvudrätt med wagyu.

Det enda egentliga minuset här var att det inte fanns en mer klassisk kaviarservering. Kaviaren kom som komplement till en av rätterna, snarare än som en egen ceremoni med blinier eller liknande. Det var fortfarande gott, men kanske inte så generöst eller förstaklassigt som det hade kunnat vara.

Efterrätten hämtades från den västerländska menyn och bestod av en chokladdessert med jordgubbsinslag. Till det fortsatte champagnen att flöda.

Sömnen – nästan perfekt

Efter middagen bäddades sängen upp med en memory foam-madrass, där man fick välja mellan mjuk och fast variant. Jonas valde den fasta och sov mycket bra – tills en medpassagerare i kabinen bestämde sig för att öppna fönsterskydden mitt i “natten” över Kazakstan, där det redan var ljust ute.

Det här blev ett intressant exempel på att även i first class är inte allt flygbolagets fel. Kabinen i sig var utmärkt för sömn, men medpassagerare kan fortfarande påverka upplevelsen. Här landade kritiken mer på etikett än på själva JAL.

Däremot fick JAL ett tydligare minus för att den andra serveringen ombord inte innehöll någon riktig västerländsk frukost. I stället hade flyget lastats med afternoon tea-liknande alternativ, vilket kändes märkligt på en nattflygning där många vill vakna till något mer frukostlikt. Personalen lyckades ordna yoghurt och wienerbröd, men det ändrade inte intrycket att andra serveringen var felkalibrerad för flygets rytm.

Tolv dagar i Japan – och sedan hem via Haneda

Efter tolv dagar i Japan, med bas i Yokohama under körsbärsblomningen, var det dags att resa hem. Redan här kommer en sidonot som nästan förtjänar en egen artikel: Japan verkar bara bli mer och mer efterfrågat som resmål. Kombinationen av säkerhet, mat, kultur, svag valuta och hög kvalitet gör att intresset fortsätter att öka.

Men tillbaka till flygningen.

Markupplevelsen i Haneda

Hemresan från Haneda avgick redan 07:50, vilket innebar en mycket tidig morgon. JAL har ett separat first class-check-inområde för förstaklassresenärer, men eftersom det ännu inte hade öppnat när Jonas kom fram gick han bara rakt igenom med mobilt boardingkort och var inne i loungen på ungefär tio minuter.

Det säger en hel del om hur effektiv flygplatslogistiken i Japan ofta är.

JAL First Lounge i Haneda

Loungen i Haneda fick ett klart bättre omdöme än ANA:s motsvarighet. Det som lyftes fram var framför allt:

• bättre mat
• bättre champagne
• större och luftigare ytor
• sushikock i loungen
• starkare helhetskänsla

QR-beställning från sittplatsen drog ner lite på upplevelsen, men i praktiken fungerade det smidigt. Sushi, frukost, champagne och utsikt över flygplanen gjorde ändå att det blev en mycket stark start på hemresan.

En av de mer udda detaljerna var loungens skoputsare. Tydligen dök det upp flera resenärer som hade med sig flera par skor för putsning innan flyget. Det säger väl något både om japansk servicekultur och om den särskilda typen av resenär som rör sig i sådana miljöer.

Hemresan – äldre JAL First, men fortfarande stark

Hemresan gick med den äldre first class-produkten på Boeing 777 till Helsingfors. Här blir kontrasten mot nya A350 tydlig. Den gamla kabinen kändes inte dålig, men den kändes gammal. Det som en gång var first känns i dag närmare modern business class, även om utrymmet fortfarande är större och bekvämare.

Här var kabinen mer öppen, skärmen mindre, tekniken äldre och helhetskänslan mer retro än cutting edge. Samtidigt var det fortfarande en väldigt trevlig produkt. Faktum är att det nästan fanns något charmigt i den äldre stilen. Den var inte längre världsledande, men den var fortfarande bekväm, rymlig och välhållen.

Eftersom bara fyra av åtta platser var upptagna kunde mittenstolarna bäddas upp som separata sängar, så varje passagerare i praktiken fick både stol och egen bädd. Det är svårt att klaga på.

Mat och dryck på hemvägen

På hemvägen var upplägget i stort sett lika starkt, med samma höga nivå på menyer och dryck. Salon fanns även här och gick åt först, men efter det fortsatte champagnedrickandet med andra mycket bra alternativ. Här var det snarare den andra champagnen som blev favorit – Charles Heidsieck Blanc des Millénaires 2014 – som Jonas faktiskt tyckte ännu bättre om än flera av de andra alternativen.

Den västerländska menyn testades på hemvägen, och även här var nivån hög. Fiskrätt, wagyu, ostar, dessert och extra kaviar gjorde att det snarare blev en lång gastronomisk sittning än en vanlig flygmåltid.

På en dagflygning fungerar det upplägget också bättre. I stället för att försöka maximera sömn kunde man maximera själva upplevelsen, och det märks att Jonas nästan uppskattade dagflygningen ännu mer av just den anledningen.

Mellanlandning i Helsingfors

I Helsingfors väntade några timmar i Finnairs Platinum Wing, som man får tillgång till när man reser first class inom oneworld samma dag. Loungen beskrivs som fin, men med en lite lustig känsla av “lyxig IKEA-restaurang”. Det är en ganska träffsäker beskrivning av många nordiska premiumlounger: välgjorda, rena, funktionella – men kanske inte direkt känslomässigt storslagna.

Det var dock en helt okej avslutning innan den korta sista sträckan hem till Stockholm.

Slutsats: är JAL First värt jakten?

Ja, det verkar faktiskt så. Inte för att allt var perfekt, utan för att helheten var så stark. Den nya first class-produkten på A350-1000 verkar vara genuint imponerande, med en svit som känns både modern, privat och genomtänkt. Lägg till ett av världens starkaste champagneutbud, genomgående hög matkvalitet och japansk servicenivå, så blir det lätt att förstå varför så många jagar de här platserna.

Det betyder inte att allt var felfritt. Heathrow-delen var ganska osmidig, frukostupplägget på nattflygningen var märkligt, och den äldre produkten från Helsingfors når inte samma nivå som den nya. Men även med de invändningarna är totalintrycket mycket starkt.

Det kanske mest talande av allt är ändå jämförelsen med ANA. När någon som redan uppskattar ANA landar i att JAL:s nya first class nog är snäppet bättre, då säger det ganska mycket.

Kort sammanfattat

Det här är det viktigaste att ta med sig från avsnittet:

1. JAL First är en av de mest attraktiva bonusbokningarna inom oneworld.
2. London och Paris är klassiska first-rutter, men Helsingfors kan vara det smartaste fyndet nära avgång.
3. Den nya A350-1000-produkten är tydligt bättre än den gamla 777-produkten.
4. Champagneutbudet ombord är exceptionellt, med Salon som största dragplåster.
5. JAL:s mark- och loungeupplevelse i Haneda verkar vara bättre än ANA:s motsvarighet.