Lufthansa och Allegris: när premiumambitionen blev för komplex

Lufthansa har länge haft ambitionen att vara en av Europas ledande premiumkoncerner inom flyg. Gruppen är stor, inflytelserik och består inte bara av Lufthansa självt, utan även bolag som Swiss, Austrian och flera andra varumärken. Men just nu är bilden mer komplicerad. Lufthansa-gruppen vill vara premium, men har samtidigt försökt pressa kostnader, skapa nya dotterbolag och lansera komplexa kabinprodukter som dragit ut på tiden.

Ett av de tydligaste exemplen är Allegris, Lufthansas nya kabinkoncept. Det skulle bli början på en ny era för bolaget. I stället har det blivit en symbol för hur svårt det kan vara när ett flygbolag försöker göra allt på en gång: vara exklusivt, tekniskt avancerat, skräddarsytt och kommersiellt smart.

Fortsätt läsa nedan eller ta del av poddavsnittet här

‍Vad är Allegris?

Allegris är Lufthansas samlingsnamn för sina nya kabiner i long haul-flottan. Det omfattar first class, business class, premium economy och economy, men det största fokuset har legat på business class.

När Lufthansa först visade upp den nya business class-produkten 2017 var tanken att den skulle lanseras på Boeing 777X, där Lufthansa var en viktig lanseringskund. Det passade Lufthansas tradition: man har tidigare använt nya flygplanstyper som plattform för att introducera nya kabinprodukter. När Boeing 747-8 togs in i flottan lanserade Lufthansa till exempel sin då nya business class.

Problemet den här gången var att Boeing 777X blev kraftigt försenad. Flygplanet har fortfarande inte kommit i reguljär trafik hos Lufthansa. Det gjorde att kabinkonceptet som först var tänkt för ett specifikt flygplan plötsligt behövde anpassas till andra flygplanstyper.

Och där började problemen.

För många flygplan, för mycket specialanpassning

Lufthansa har en ovanligt komplex long haul-flotta. Bara Lufthansa som enskilt flygbolag har eller har haft flygplan som Boeing 747-8, Boeing 747-400, Airbus A380, Airbus A340, Airbus A330, Airbus A350 och Boeing 787.

Det gör en kabinlansering mycket svårare. En stol som fungerar i en Airbus A350 fungerar inte automatiskt i en Boeing 747. Kabinbredd, vikt, eldragning, certifiering och utrymme skiljer sig åt. Om man dessutom bygger en helt skräddarsydd produkt, i stället för att köpa en mer standardiserad stol, blir varje flygplanstyp ett eget tekniskt projekt.

Lufthansa gjorde dessutom projektet ännu mer komplext genom att arbeta med flera olika stoltillverkare. Tanken var sannolikt att skapa redundans och undvika beroende av en leverantör. Men i praktiken innebar det att flera tillverkare skulle bygga varianter av samma avancerade produkt för olika flygplanstyper. Det blev dyrt, långsamt och svårt att koordinera.

En lansering som blev stökig

När Allegris till slut började dyka upp på Airbus A350 var allt fortfarande inte klart. Vissa flygplan levererades utan installerad first class. Längst fram i kabinen fanns i stället ett tomt utrymme, med några ekonomiklassäten monterade mest av praktiska skäl.

Även i premium economy och business class uppstod certifieringsproblem. Vissa stolar eller rader kunde inte säljas eftersom de ännu inte var godkända. Det innebar att Lufthansa flög runt med nya flygplan där delar av kabinen var installerade men blockerade.

Det här är inte bara ett internt problem. För passagerarna skapar det förvirring. Den som bokar Lufthansa business class vill veta vilken produkt man faktiskt får. Men med en blandning av gamla och nya kabiner, flygplansbyten och olika konfigurationer blir det svårt att vara säker.

Business class med sju olika stolar

En av de mest omdiskuterade delarna av Allegris är att business class-kabinen har flera olika stolstyper. Det finns klassiska säten, mer privata fönsterplatser, parplatser i mitten, extra långa sängar och nästan svitliknande platser längst fram.

På papperet låter det flexibelt. Olika resenärer har olika behov. Någon vill sitta ensam vid fönstret, någon annan vill sitta bredvid sin partner, och en lång resenär kanske uppskattar en längre säng.

Problemet är att många av de bättre stolarna kostar extra att välja. En business class-biljett är redan dyr, men i Allegris-systemet kan passageraren ändå behöva betala mer för att få en plats som känns riktigt bra. De kostnadsfria platserna är ofta de minst attraktiva.

Det gör att produkten riskerar att kännas mer som en upsell-maskin än som en premiumupplevelse.

747-problemet: när stolen är för tung

Ett av de mest talande problemen gäller Boeing 747-8, Lufthansas flaggskepp. Flygplanet har både main deck och upper deck, och business class finns i dag på båda nivåerna.

Men Allegris-stolen är tung. För tung, verkar det som, för att utan vidare kunna installeras på övervåningen. Det har lett till diskussioner om att Lufthansa kan komma att flyga Boeing 747-8 med två olika business class-produkter samtidigt: nya Allegris på nedervåningen och den gamla business class-stolen på övervåningen.

För ett flygbolag som vill vara premium är det inte optimalt. Det blir svårt att kommunicera produkten tydligt, svårt att prissätta den rättvist och svårt för kunden att veta vad man faktiskt köper.

När Lufthansa valde en standardstol gick det enklare

Kontrasten blir tydlig med Airbus A380. Där verkar Lufthansa ha valt en mer standardiserad lösning för business class, en så kallad off-the-shelf-produkt: Thompson Vantage XL, samma grundtyp av stol som bland annat SAS använder.

Det är inte lika spektakulärt som ett helt skräddarsytt Allegris-koncept. Men det är beprövat, certifierat och betydligt enklare att installera. På många sätt visar det vad Lufthansa kanske borde ha gjort från början: välja en bra, modern, fungerande stol och få ut den snabbt i flottan.

Det hade kanske inte blivit lika unikt. Men det hade sannolikt blivit mindre rörigt.

Vad säger Allegris om Lufthansa?

Allegris är inte ett dåligt koncept i grunden. Lufthansa vill erbjuda mer valfrihet, mer premiumkänsla och en modernare kabin. Problemet är snarare genomförandet.

Det har blivit för komplext:

• för många flygplanstyper
• för många stolvarianter
• för mycket specialanpassning
• för många certifieringsproblem
• för otydligt för passagerarna

När ett premiumkoncept tar nästan ett decennium att rulla ut tappar det också en del av sin lyster. Det som såg modernt ut 2017 känns inte nödvändigtvis lika banbrytande 2026.

Slutsats: Lufthansa vill vara premium, men fastnar i sin egen komplexitet

Lufthansa har resurserna, varumärket och historiken för att vara ett av Europas starkaste premiumflygbolag. Men Allegris visar hur svårt det blir när ambitionen kombineras med tysk ingenjörsmässig detaljkontroll, en splittrad flygplansflotta och en vilja att skapa något nästan överdesignat.

I stället för en ren och tydlig premiumprodukt har Lufthansa fått en kabinlansering som blivit långdragen, dyr och svår att förstå.

Det betyder inte att Allegris är misslyckat som produkt. Många av stolarna är säkert bra, och first class ser på pappret mycket stark ut. Men som strategiskt projekt har det blivit ett exempel på hur premium inte bara handlar om att bygga den mest avancerade stolen. Det handlar också om att leverera konsekvent, i tid och på ett sätt som kunderna förstår.

Och där har Lufthansa fortfarande en hel del kvar att bevisa.