BMI Diamond Club – bonusprogrammet bakom extrema jorden runt-resor

BMI Diamond Club har en särställning i poängresandets historia. Programmet kombinerade låga bonuspriser med Cash plus Miles, stopovers på enkelresor och möjligheten att samla familjens poäng på ett gemensamt hushållskonto.

Varje förmån var värdefull i sig. Tillsammans gjorde de det möjligt att konstruera resor som kunde sträcka sig över flera världsdelar i business class – ibland för omkring 75 000 miles.

Ett brittiskt flygbolag med värdefulla Heathrow-slots

BMI var en förkortning av British Midland International. Det brittiska flygbolaget hade attraktiva slots på London Heathrow och blev en strategiskt intressant partner för andra europeiska flygbolagsgrupper.

SAS ägde 45 procent av BMI mellan 1989 och 1999. Kring millennieskiftet sålde SAS en del av sitt innehav till Lufthansa-gruppen, som ville stärka sin närvaro i Storbritannien och få tillgång till BMI:s position på Heathrow.

BMI anslöt sig till Star Alliance, men Diamond Club fortsatte att vara ett självständigt bonusprogram. Det var just programmets egna regler som gjorde medlemskapet så attraktivt.

En snabbare väg till Star Alliance Gold

Diamond Club krävde 38 000 miles under ett år för att medlemmen skulle nå en status som gav Star Alliance Gold. Som historisk jämförelse krävde SAS EuroBonus vid samma tid 100 000 miles för guldstatus.

Programmet uppges även ha erbjudit lifetime gold efter tio år. Det gjorde Diamond Club intressant både för den som ville nå status snabbt och för den som såg bonusprogrammet som en långsiktig strategi.

När BMI senare försvann följde dock inte den livslånga förmånen med till ett nytt program. Medlemmar med lifetime gold fick BA Gold under ett år, medan kvarvarande Diamond Club-poäng kunde konverteras till British Airways Avios.

Fasta bonuspriser med ovanligt stor räckvidd

Diamond Club använde en fast bonustabell. Business class tur och retur mellan Europa och Mellanöstern kostade 45 000 miles, ett pris som gav stor räckvidd för ett förhållandevis litet saldo.

Zonen omfattade även delar av Afrika. Nairobi, Dar es Salaam och Zanzibar hör till de destinationer som förknippades med upplägget, även om de exakta historiska zongränserna behöver läsas med viss försiktighet.

Indien och delar av Centralasien uppges ha legat kring 60 000 miles tur och retur i business class. Även den siffran är en ungefärlig historisk uppgift snarare än en fullständig återgivning av bonustabellen.

Cash plus Miles förändrade kalkylen

Programmets Cash plus Miles-alternativ gav resenären möjlighet att ersätta en stor del av poängpriset med pengar. Resan mellan Europa och Mellanöstern, som normalt kostade 45 000 miles tur och retur i business class, kunde bokas för 22 500 miles plus omkring 250 pund.

På en enkelresa kunde samma princip innebära en fjärdedel av priset på 45 000 miles, plus cirka 125 pund. Det motsvarade omkring 11 250 miles för en lång enkelresa i business class.

Den stora betydelsen låg inte bara i att medlemmen behövde färre miles. Eftersom modellen fungerade på enkelresor blev det lättare att sätta samman en längre resa av flera separata biljetter.

Stopovers gjorde rutten viktigare än slutdestinationen

En stopover är ett stopp på mer än 24 timmar på en annan ort än resans slutdestination. Många resenärer använder ett vanligt byte för att ta sig vidare så snabbt som möjligt, men en stopover gör mellanorten till en egen del av resan.

Diamond Club tillät stopovers även på enkelresor. Programmet uppges dessutom ha accepterat ett längre stopp i en dyrare zon än den där slutdestinationen låg.

En resa från Europa till Indien kunde därför gå via Bangkok. Resenären stannade i den högre prissatta zonen och fortsatte sedan tillbaka mot den billigare destinationszonen. Med rätt kombination av zoner och flygsträckor blev det möjligt att få in två tydliga resmål på samma bonusbiljett.

Kunskapen om sådana konstruktioner utvecklades i forumgemenskapen. På BusinessClass.se blev medlemmen ”Doktorn” välkänd för att sammanställa hur programmets zoner och stopoverregler kunde kombineras.

Jorden runt i business class för cirka 75 000 miles

Det mest spektakulära uttrycket för Diamond Clubs flexibilitet var resor som sattes samman av flera enkelbiljetter. Ett uppmärksammat upplägg kostade omkring 75 000 Diamond Club-miles och täckte stora delar av en jorden runt-resa i business class.

Resan började med en sträcka från Arlanda till Bangkok, där ett längre stopp kunde byggas in. Därifrån fortsatte färden till Kathmandu. Senare delar omfattade bland annat Delhi–Singapore med stopover, fortsatt resa mot Tokyo och etapper genom Nord- och Sydamerika.

Det var inte en enda obruten jorden runt-biljett. Den fullständiga rutten innehöll luckor som behövde lösas separat, och alla stopp är inte bevarade i det återberättade upplägget. Det centrala var i stället hur flera billiga enkelresor kunde länkas samman till en resa över flera världsdelar.

Köpta miles och hushållskonton

Diamond Club sålde miles för 12 pund per 1 000 miles. Kostnaden för de cirka 75 000 miles som användes i jorden runt-upplägget uppskattades till ungefär 8 000 kronor, baserat på den då starkare svenska kronan.

Ett enskilt konto kunde köpa högst 24 000 miles per år. Programmet hade samtidigt household-konton där upp till fem konton kunde ingå. Miles kunde köpas separat på respektive konto och därefter samlas hos huvudkontot.

Detta är en viktig förklaring till hur ett hushåll kunde nå ett tillräckligt stort saldo trots köptaket. Upplägget är historiskt och ska inte läsas som en metod för att hantera reglerna i dagens bonusprogram.

Attraktiva bonusplatser långt i förväg

Bonusplatser hos bland andra Lufthansa och Swiss kunde bokas långt före avresa, även i First Class. Diamond Club upplevdes dessutom ha tillgång till fler platser hos dessa bolag än vissa andra program inom samma allians. Förklaringen kopplades till Lufthansa-gruppens ägarintresse i BMI.

Det var kombinationen som gjorde programmet så kraftfullt: låga priser hade varit mindre värda utan bokningsbara stolar, medan god tillgång hade spelat mindre roll om resorna krävt mycket stora poängsaldon.

Slutet för BMI och Diamond Club

Lufthansa-gruppen lyckades inte vända BMI:s ekonomi. År 2012 såldes flygbolaget till IAG, moderbolag till British Airways, och BMI upphörde därefter som självständigt flygbolag.

Diamond Club försvann med BMI. Det som återstår är bilden av ett bonusprogram där flera ovanligt generösa funktioner kunde användas samtidigt. Fasta bonuspriser, Cash plus Miles, stopovers på enkelresor och hushållskonton gjorde inte bara en viss biljett billigare – de förändrade vad en bonusresa kunde vara.

Våra senaste inlägg